Begreppet ”regress” används inom flera olika juridiska områden, men vad denna artikel belyser rör uteslutande situationer som har samband med försäkringar. Ursprungligen har regressrätt haft betydelsen att om en försäkringsgivare utbetalat ersättning har denne övertagit en rättighet att återkräva beloppet från den som ansvarar ekonomiskt för den skada som ersättningen motsvarar. Detta har fått en vidare betydelse bl.a. på så sätt att många försäkringstagare, i den del de inte fått försäkringsersättning, också kallar sina anspråk mot den ansvarige för regresskrav.
Skadeståndskrav
Att utnyttja förekommande försäkring är alltid det snabbaste och säkraste sättet att kompensera sig vid en skadesituation. Men, om försäkring saknas – eller att en försäkringstagare inte vill utnyttja sin försäkring – har den skadelidande alltid möjlighet att framföra skadeståndskrav om det går att identifiera någon som eventuellt ansvarar för skadan. Sådan procedur förutsätter egen eller anlitad juridisk kompetens, och är kostsam och mycket tidskrävande och den skadelidande står risken att i slutändan ändå inte få ut någon skadestånds-ersättning; kanske man t.o.m. tvingas betala omkostnader till den mot vilken man framfört sitt krav.
Gemensam regressframställan
Det åtagande If har mot en försäkringstagare framgår i det specifika försäkringsavtalet och kan förenklat beskrivas som att ersättning ska utbetalas vid en skadehändelse om avtalets villkor är uppfyllda. I en skadesituation vid vilken vår kund drabbas av en ekonomisk förlust begränsas därför möjligheten att kompensera hela förlusten genom försäkringen dels genom avtalad självrisk, dels genom skada på egendom och kostnader som inte omfattas av försäkringsskyddet. Vid större förluster kan försäkringsbeloppet men framför allt underförsäkring begränsa ersättningen. Det betyder emellertid inte att vår kunds möjlighet att täcka sin förlust bara avgörs genom vad som kan utfås från själva försäkringen. Genom vår försäkringsrelation kan vi göra s.k. gemensam sak och framföra krav mot en eventuell ersättningsskyldig, dvs. någon som vållat den aktuella skadan eller annars är ansvarig på kontraktuell grund.
Regressorganisationen
När en skadeanmälan kommer in till If fördelas ärendet på en skadereglerare och det är han eller hon som ska identifiera möjligheten att genomföra en regress för Ifs räkning. Om skadan betingar ett högre värde tillsätts en s.k. skadekommission bestående av flera skadereglerare vilka tillsammans bedömer regressmöjligheterna. För att öka chansen till framgång med en regress bör förberedelse för en sådan åtgärd inledas snarast möjligt. Bäst lyckas vi om vår försäkringstagare låter oss ta del av all relevant information på ett så tidigt stadium som möjligt. Allra bäst går det naturligtvis om försäkringstagaren själv har identifierat en ansvarig för skadan och redan i skadeanmälan tillfört information av betydelse för en kommande regress. De flesta större företag har också en egen organisation som ansvarar för kontakter med If. Av erfarenhet vet vi att våra kunder besitter både kompetens och vilja för att vår regress ska vara framgångsrik, och det ligger i såväl Ifs som kundens intresse att regressen lyckas.
Här kan det vara på sin plats att understryka vikten av två relevanta åtgärder. För det första, om det handlar om en avtalsrelation – mellan skadelidande och skadevållare – måste reklamation ske i rätt tid. Om ett avtal anger en viss reklamationstid och den tiden inte passas kan det mest uppenbart rättfärdiga kravet förloras på formell grund, att det framförts för sent. För det andra, s.k. bevissäkring måste ske genom att snarast t.ex. fotodokumentera på plats, ta hand om och lagra detalj som felat och vållat skada, skriva incidentrapport, notera uttalanden från och namn på dem som kan ha uppgifter att lämna om vad som skett före, vid och efter skadehändelsen. Dessa åtgärder bör utföras av vår kund om det dröjer innan If involveras genom en skadeanmälan, annars finns risk att våra bevismöjligheter förloras; folk glömmer, saker ”försvinner” etc.
Samarbetet
Så som beskrivits ovan består kravet för Ifs vidkommande till ett belopp som motsvarar utbetald försäkringsersättning och normalt brukar vi i vår skriftliga kravframställan påtala att försäkringstagaren har haft kostnader som inte ersatts från försäkringen. I vårt krav anför vi den juridiska motiveringen varför kravmottagaren ska betala vårt regresskrav. I huvuddrag t.ex. att vår försäkringstagare är fastighetsägare och kravmottagaren har som anlitad VVS-entreprenör genom en felaktig installation vållat en vattenskada och att Entreprenören enligt avtalet dem emellan därför ansvarar för skadan. Således behöver kunden inte själv argumentera i den rättsliga grunden i sitt eget krav. Vår kunds anspråk omfattar därmed mellanskillnaden av den verkliga skadekostnaden och försäkringsersättningen.
Det är lämpligt att If och vår kund på ett tidigt stadium för upp regressen på den gemensamma agendan och diskuterar hur det samarbetet ska genomföras, och vad för information som behöver kompletteras, tidsplan osv.
Regressförloppet
När våra respektive krav har skickats förväntar vi oss något slag av respons från kravmottagaren. I normalfall överlämnar de i sin tur kravet till sitt försäkringsbolag som därigenom får i uppdrag att bemöta vår kravframställan för sin kunds räkning. Att det ibland råkar förhålla sig så att även kravmottagaren har sin försäkring i If har ingen betydelse för någon sida; vi behandlar sådan ”internregress” på precis samma sätt som när ett utomstående försäkringsbolag är inblandat. Naturligtvis kan handläggningen bli mer effektiv men ingen part ska känna sig förfördelad bara för att båda har If som försäkringsgivare.
Som krävande är det optimala inte bara att motparten medger att de har ett ansvar för skadan, utan också att de accepterar själva kravbeloppet och betalar. Emellertid är det mer ovanligt, för ofta bestrids ansvar helt och hållet eller bemöts vi med juridiska invändningar och nedslag på vårt kostnadsanspråk, vilket således innebär att vi måste vässa pennan.
If besitter kompetens att utveckla vår argumentation i den juridiska delen, vilket kunden kan utnyttja genom hänvisning till denna, men If saknar egentlig behörighet att föra kundens talan, att motivera och argumentera för att försäkringstagarens kostnadsanspråk är rätt och riktigt, varför kunden själv måste svara för detta.
Tyvärr förekommer det ibland att vi inte alls får någon respons från den som vi anser ansvarar för skadan. Ofta kan det alltså vara så att vi inte kan enas med motparten och dennes försäkringsbolag, i ansvarsfrågan eller om beloppets storlek. Både när vi s.a.s. möts med tystnad eller inte kan komma överens återstår endast processuellt förfarande, antingen i allmän domstol eller undantagsvis skiljedomstol. På grund av processuella regler och hur tvistemål brukar utveckla sig rekommenderar vi försäkringstagaren att anlita eget juridiskt ombud för att bedöma om det är värt att gå vidare till domstol. Kravet bör stå i rimlig proportion till risken att förlora och kostnader som kan följa på det – och om så framkommer, föra kundens talan, både i den juridiska argumentationen och frågan om beloppets storlek . Även If måste göra en bedömning hur chansen till framgång kan värderas. Om båda eller bara den ena finner anledning att göra rättssak av sitt krav är If och kunden även fortsättningsvis beroende av varandras med- och samverkan, då den ena besitter information av betydelse för den andras framgång.
Överenskommelser försäkringsbolagen emellan
För att ta tillvara försäkringskollektivets intresse har av bl.a. effektivitetsskäl flera av de större aktörerna på den svenska försäkringsmarknaden träffat avtal om hur regresser i olika situationer ska hanteras bolagen emellan, som regressöverenskommelsen (RÖ) och dubbelförsäkringsöverenskommelsen (DÖ). Någon mer utvecklad redogörelse om dessa saknas anledning att göra här, men läsaren bör ha kännedom om den i vart fall mest avgörande betydelsen i avtalen, att överenskommelsen kan begränsa regressrätten för anslutna försäkringsbolag; å andra sidan erbjuder den såldes möjlighet att freda sig mot krav. Understrykas bör därför att endast de till överenskommelserna anslutna försäkringsbolagen äger rätt att åberopa dem.
Regressens betydelse ur kund- och samhällsperspektiv
Den mer kortsiktiga fördelen som en lyckad regress möjliggör är naturligtvis att både försäkringstagaren och försäkringsgivaren kan erhålla kompensation. Kunden i den del som inte ersatts från försäkringen, If för utbetald ersättning. Ur ett något längre perspektiv följer att detta återspeglas i försäkringstagarens ekonomiska skadehistorik, vilket innebär att kommande premier i mindre omfattningen behöver påverkas av motiveringen att vi har fått betala ut ersättning. I den mån If mottar en regressintäkt justeras också ”saldot” i kundens skadestatistik.
Så som beskrivits ovan är Ifs policy att vid internregresser ska vi agera på samma sätt som om ett utomstående bolag vore inblandat. Mot det skulle en invändning vara att vi borde kunna agera summariskt eftersom det ändå är If som betalar i slutändan. Emellertid är vår inställning att en försäkringsskada ska belasta rätt försäkring, oavsett om det är If eller annat bolag som är den försäkringsgivaren som får utbetala den slutliga ersättningen. Skälen för detta är befogat ur ett makroperspektiv, för om skadekostnader slutligt placeras i den branschkategori som också orsakar försäkringsskador får regressen en preventiv funktion, genom att vara ett incitament till skadeförebyggande åtgärder hos dem som har närmast att påverka risken att något skadligt ska inträffa. Om vi slapp vanligt förekommande och s.a.s. onödiga skador torde inte råda någon tvekan om att försäkringsgivarna skulle kunna leverera ett bra och omfattande försäkringsskydd till en betydligt lägre kostnad.
Framtiden
Om Ifs skadereglerare inte kan fullfölja de regresser som har inletts, kanske för att de bemöts med alltför juridiskt komplicerade svar, är vår rutin att undertecknad övertar handläggningen. Mitt uppdrag är då att som regresspecialist göra en mer fördjupad insats i Ifs regressärenden, vilket betyder att en stor mängd och variation av regressärenden passerar mitt bord.
En tendens jag har uppmärksammat är att det allt oftare förekommer att försäkringstagare ingår avtalsrelationer i vilka parterna skriftligen överenskommer att inte framföra skadeståndskrav mot varandra. Innebörden av det är helt enkelt att Ifs regressmöjlighet har skurits av om det inträffar en skada. En annan företeelse som blivit vanligare är att den part som är beställaren påtar sig att försäkra även det som annars den andre parten har att skydda med egen försäkring. Vid antagande att If är beställarens försäkringsgivare och den andre parten vållar en skada saknas också här möjlighet för If att regressa mot den som faktiskt orsakat försäkringsfallet. Huruvida de båda exemplen är förenliga med respektive försäkringsavtal är individuellt och diskuteras inte här och nu, men min fundering är om kunden till fullo har beaktat konsekvenserna i sådana avtalsrelationer och om detta är något som kommer att bli än mer vanligt i framtiden. Det som uppräknas under föregående rubrik förlorar sin betydelse i dessa situationer och frågeställningen borde kanske bli ett diskussionsämne bland berörda, försäkringsgivare, försäkringsmäklare och försäkringstagare.
De flesta industrikunder jag möter i olika regressärenden har bra och väl utvecklade risk management-organisationer och det är givande att få samarbeta med dem, inte bara i pågående försäkringsregresser, utan också att ge input i arbetet med att förebygga framtida risker som kan uppstå i olika affärsrelationer kunden har i sin verksamhet. Jag avslutar denna framställning med några punkter som, utöver vad som framgått ovan, ytterligare beskriver vad som bör beaktas i detta avseende.
- Vi ser gärna att försäkringstagaren utnyttjar förekommande branschavtal i sina affärsrelationer.
- Inte bara villkora i avtal att affärspartnern ska ha försäkringsskydd, utan kontrollera också att sådant finns och i den omfattning som är nödvändig.
- Försäkringstagaren bör förvissa sig om att affärspartnern efterkommer de säkerhetsföreskrifter som anges i Ifs försäkringsvillkor; om säkerhetsföreskrifterna inte följs kan försäkringsersättningen vid skada påverkas oavsett om det är försäkringstagaren eller dennes partner som bryter mot villkoret.
För ytterligare information
